Noah har fyllt två år den 6 juli.
Mammas lilla pojk är en stor pojk nu. Han fick massor av fina grejjer.
Bland annat en sandlåda och en tramptraktor.
Han växer så det knakar och utvecklas hela tiden.
Han har stor egen vilja och pratar skavsår örat på oss (på ett positivt sätt förstås)













Besökte Noah´s älskade mormor igår. Hon har operarat in en portacat som är en ingång i kroppen för att lättare kunna ge cellgift utan att sticka sönder henne.
Hon hade ont i benet och svårt att gå. Annars var hon glad och skrattade gott åt Noah när han attackerade kakfatet.
Det är svårt att förstå att cancern tar hennes kropp. Man blir så himla ledsen.
Nätterna är värst. Kan inte sova.. jag vaknar och kan inte andas.
Dagarna går i full fart. Tiden bara rusar fram och jag vill bara stoppa den.
Leva i nuet. Man hinner inte med. Tiden är så knapp.
Ta vara på era älskade. Man vet aldrig när livet tar en vändning.
Man hör om alla andra som är sjuka, men man tror aldrig att det drabbar en själv eller ens älskade. Vad lite vi vet.....det är väl tur det!
Glöm inte att varje kväll pussa era barn och säga att ni älskar dom.
Det kommer jag alltid göra!