Noah är ett riktigt busfrö. Han busar dagen lång.
Det är mycket som händer just nu i hans utveckling.
Vi frågar vart lampan är. Då sträcker han upp handen mot lampan
och säger "dä".
Han vinkar väldigt mycket nu. Till människor och till sina leksaker.
Han kastar tutten på golvet och vinkar efter den.
När man säger "give me five" höjer han handen och slår sin hand
mot min hand.
Han har blivit en sån stor pojk på så kort tid. Han är ingen bebis längre.
Han har stått lull ett par gånger. Han håller i sin leksak och släpper.
Sen förstår han inte att han står själv förrän han dimper ner på rumpan.
Lillen har sex tänder i munnen nu. Så tandborstningen är i full gång.
Men han gillar det inte. Han vill gärna grejja själv i munnen med borsten.
Så det får bli som det blir.
Han är en liten kille med egen vilja. Han grymtar och frustar när han inte
får som han vill och vill gärna pilla på allt som han inte får.
Då sitter han bara och ler stort när man säger "ajabajja" åt honom.

I natt sov Noah hos sin farmor och farfar. Så jag och Jonas
fick sova ut en morgon.
Det är mycket värt när man aldrig får sova en natt annars.
Det hade gått jättebra. Han finner sig direkt när man lämnar
honom och bryr sig inte ett dugg om att vi går. Och det är jag jätteglad
för.

Sist som jag var på Bvc med honom låg han under normal kurvan.
Men hon trodde det berodde på att han varit så mycket sjuk den här
månaden som var.
Men vi skulle ge honom lite mer mellanmål så får vi se nästa gång om han
gått upp ordentligt.
Han är ju så aktiv så det fastnar ingenting på honom.